”Kom i Kostervals, slå din runda harm om min hals. Jag dej föra får, hiohej va de veftar å går.” frågan är väl om inte hela den vuxna svenska befolkningen någon gång sjungit den välkända Kostervalsen. En sångA som blivit något av en ”andra nationalsång” för det svenska folket. Bakom Kostervalsen står två strömstadsbor, David Hellström som svarat för musiken och textskrivaren Göran Svenning. De båda var två skilda naturer. Medan David Hellstrom var den korrekta och välvårdade, var Svenning hans motsatts i högsta grad ovårdad och illa klädd. Men de kompletterade varandra väl.
Göran Svenning, som var västgöte till börden, född 1870 och avled vid 82 års ålder. Han tog sin tandläkarexamen 1893 och blev en dugande och ambitiös yrkesman. Så småningom kom dock en del egenheter fram, särskilt vid behandling av de kvinnliga patienterna, som inte uppskattade den kärvänlighet som visades dem. Det slutade med att de kvinnliga klienterna började svika och inte heller det manliga kunde längre helhjärtat stödja sin tandläkare. Praktiken sinade och fick läggas ned.
Vad Göran Svenning då lebde på är inte gott att säga. Något lite kunde han väl tjäna på de frimärken som han sålde till skolpojkarna.
Den första sång som Göran Svenning skrev var ägnad födelsebygden: Vestgötarnes sång. Den upptrycktes 1905. Därefter blev det bara Bohuslän, med ett par inslag från Stockholm, Uppsala och baltiska utställningar.
Först i den långa raden av valser kom Fiskar-vals från Bohuslän. På enbladstrycket står det ”Upptecknad av David Hellström, ord av Göran Svenning” Pris 25 öre” Och därmed var samarbetet mellan de båda ett faktum.
David Hellström var då distinktionskonstapel vid Bohusläns regemente. Han var en person som arbetade i det tysta, aldrig påträngande. Korrekt klädd och mycket välvårdad.
Svenning var hans raka motsats i många avseenden. Han lät inte, detta med utseende, inte uppta allt för mycket tid av hans tänkande. Man kunde se honom ovårdad, illa klädd med vinterrocken på, också mitt i den varmaste sommar. Han klippte gärna hål på sina skor för att lufta sina fötter. Han bar alltid ett plommonstop.
De båda herrarna kompletterade varandra på ett sällsynt fint sätt. De syntes ofta tillsammans, där de gick och nynnande på en ny vals.
Efter det att samarbetet var ett faktum fick men regelbundet höra något från Strömstad, och det var väl också en ganska blandad kompott som kom från de två, men det var vissa låtar som skulle visa sig bli verkliga ”örhängen”
Fiskar –vals och Friare- vals är några låtar som kom före Koster- valsen. Den populära valsen hette egentligen först Nya Friare- valsen och tre gånger gick den tur och retur Strömstad- Stockholm. Musikförlaget var inte nöjd med de första textvarianterna, men 1911 kom plötsligt lösningen. Nya Friare- valsen blev helt enkelt omgjord till Koster- valsen, som skulle visa sig bli parets i särklass största succé. Koster- valsen spelades in första gången en danskväll på Societetssalongen, nuvarande Skagerack, i Strömstad 1912.
Sedan följde ett pärlband av låtar från paret Svenning- Hellström ”Kom Adolfina”, ”Beväringsvisa från Backamo”, ”Hjärterövalsen”, ”Dansdockan”, ”Dolly” och många fler. Men ingen var som Kostervalsen. Den blev Strömstads signaturmelodi!