Här finns minnesmärken från alla de förhistoriska tiderna – stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Den här trakten har varit oavbrutet bebyggd tusentals år. Hit har befolkningen sökt sig för att begrava sina döda och utöva sin religion.
 
De förhistoriska gravarna är i huvudsak byggda av sandstensblock som har brutits på platsen. Spåren av brytningen är fortfarande tydliga.
 
Äldst av fornlämningarna är fyra gånggrifter. Den största kallas Girommen (Jätteugnen). Från stenålderns yngsta del härstammar en hällkista. På krönet av vallen ligger ett väldigt röse från bronsåldern. Från järnåldern är en treudd, tre kvadratiska och nio runda stensättningar, två domarringar och 15 resta stenar. Flera av stenarna från både sten- och järnåldern är försedda med älvkvarnar.
 
Här finns också spår av odling från skilda tider, bl a i form av s k ryggade åkrar. Längst i väster finns en källa, husgrunder och åkerytor efter sentida torp.
 
Långt inpå 1800-talet var Ekornavallen betesmark för Hornborga by. Under den tiden var fornlämningarna knappast utsatta för någon större förödelse. Men när stora delar av betesmarken odlades upp kring 1890 förstördes eller skadades många fornlämningar.

Under andra världskriget röjde ortsbefolkningen Ekornavallen som då vuxit igen med sly. I det sammanhanget bildades stödföreningen Ekornavallens vänner som samlade in pengar, köpte hela området och överlämnade det till Vitterhetsakademin.